Jag hänger inte med i hur snabbt min son växer och att han nu börjar likna en liten pojke. Han sitter stadigt själv och när han sträcker på sitt lilla huvud och man tydligt ser hans hals försvinner allt som tidigare pekade på att han är bäbis. Nu är han ju faktiskt knappa sju månader men han är ju något lite större en medel så för mig känns han äldre än han är.
Han är sedan en tid en självklarhet i vårt liv och känslan är att han alltid funnits hos oss, något annat är otänkbart. Men visst finns rädslan ibland att vardagen skulle kunna förändras och att det är farligt att ta någon förgiven men det är lätt att säga för vilken förälder vill inte att ens barn skall vara för alltid. Vi har hittills haft en välmående och matglad liten kille och så ska det förbli men man får inte vara dum och tro att inget kan hända ens barn men samtidigt inget som man ska tänka på 24tim om dygnet. Det blir mer påtagligt när man får ett eget barn att man påverkas starkare nu av den olycka och misär som drabbar andra barn. Det känns i hela kroppen och man relaterar direkt till ens eget liv.
Varje dag när jag ser min son är jag så tacksam över det jag har och det jag fått. Att jag hade möjligheten att föda och ta hand om en ny människa. Det är ett så ofantligt stor uppgift och jag citerar en klok vän till familjen; Våra barn är vår glädje och vår oro. Glädjen och oron föds i och med att barnet kommer ut och läggs i ens famn. Hur är det möjligt att just vi lyckades att skapa ett nytt liv. Självklart vet alla hur det går till när ett barn skapas men ni förstår vad jag menar.
Vår lilla kille börjar sakta bli mer och mer självständig. Visst han behöver hjälp med det mesta men han klarar mer och mer för varje dag som går. Han inte längre beroende av mig för att få föda förutom att jag måste mata honom men inte med bröstet och den utfasningen gick mycket lättare än vad jag trott. Jag trodde han skulle sakna att få bröstet men det var precis som att vi båda kände att nu är det ok att sluta, vi får ändå vara nära. Vi har ytterligare besegrat en gammal vana och det är nattmålet. Visst jag har fått vakna några fler gånger för att ge honom nappen och vid något tillfälle ge honom flaska till tröst men nu räcker det med nappen och han nöjer sig med välling efter 05. Känns ytterligare som ett steg i rätt riktning.
Nu har renoveringen av våra två barnrum dragit i gång sakterligare så när det är dags för Levi att flytta till eget rum hoppas jag att det ska flyta på bra. Som det är nu somnar han i vår säng, sover natten i sin säng och kommer över till oss på morgonen.
Önskar alla en skön helg. Tänd mycket ljus och njut av den fina hösten. Kram L
fredag 21 september 2012
torsdag 13 september 2012
Nu eller aldrig!
Jag trodde att jag skulle vara mycket duktigare på att uppdatera min blogg och skriva ofta. Nu har jag kommit till ett läge där jag måste ge det en chans eller lägga ner.
Just nu sover prinsen och då ska tiden räcka till mycket eller så lägger jag mig bara på soffan och vilar för det har jag inte svårt för. Har blivit hooked på Downton Abbey efter att lånat säsong 1 och 2 på DVD av en vän. Nu försöker jag bara komma in på någon bra gratissida för att kunna se julavsnittet.
Det är perfekt att se serier på DVD eller någon playsida då det ofta är svårt att följa något som går på TV.
För några dagar sedan byggde jag upp en liten fotostudio i vardagsrummet för att fota Levi själv med och utan kläder. Insåg när jag tittade på bilderna efteråt att det inte är helt lätt att göra detta själv utan hjälp. Först stagea honom och sedan tillbaka till kameran och få honom att titta mot kameran. Det vart lite väl sjåigt men jag ska göra om det med assistans för det är väldigt roligt och han är ett tacksamt objekt. Trots att jag fotar honom mycket själv funderar jag på att beställa tid för 6 mån fotografering.
Att hösten är här är ett faktum. Det känns i luften och syns i trädgården och det finns mycket vackert att fota så här års. Naturen är ett mäktigt under precis som människan. Jag njuter verkligen av att ha naturen utan för dörren. Självklart har jag haft med mig kameran även där.


Just nu sover prinsen och då ska tiden räcka till mycket eller så lägger jag mig bara på soffan och vilar för det har jag inte svårt för. Har blivit hooked på Downton Abbey efter att lånat säsong 1 och 2 på DVD av en vän. Nu försöker jag bara komma in på någon bra gratissida för att kunna se julavsnittet.
Det är perfekt att se serier på DVD eller någon playsida då det ofta är svårt att följa något som går på TV.
För några dagar sedan byggde jag upp en liten fotostudio i vardagsrummet för att fota Levi själv med och utan kläder. Insåg när jag tittade på bilderna efteråt att det inte är helt lätt att göra detta själv utan hjälp. Först stagea honom och sedan tillbaka till kameran och få honom att titta mot kameran. Det vart lite väl sjåigt men jag ska göra om det med assistans för det är väldigt roligt och han är ett tacksamt objekt. Trots att jag fotar honom mycket själv funderar jag på att beställa tid för 6 mån fotografering.
Nu i eftermiddagen jobbade min kreativa hjärna lite extra och jag kom och tänka på min mans t-shirtar han rensat ut. Vad kan man göra med dem för att återanvända några med roliga tryck som inte är alldeles för utslitna. Några t-shirtar ska bli mjuka kuddar till Levis blivande rum och säng. Det här vart resultatet av en gammal surftröja.
Njut nu av hösten och tänd mycket ljus! Kram L
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)