En erfarenhet rikare

Vardagen rullar på och vår älskade L har haft 8 friska första månader i livet. Men nu har han för andra gången drabbats av förkylning och virus som drabbat magen. Otaliga blöjbyten och feber i början av veckan. För varje dag som gått har han ätit mindre och mindre och har knappt tagit emot någon dryck. Jag har knappt tänkt på att jag själv behöver äta för hela dagarna har gått åt till att försöka få i L mat så han ska bli bättre men det har inte varit lätt. Han har inte riktigt varit sig själv men ändå utåt sett pigg och glad. Att han har lite att ta av har också varit skönt men i går kväll när han inte ätit och kissat på 7 tim och vägrar dryck kände jag att nu måste vi få hjälp att vända detta.

Barnakuten verkade ha en lugn natt då vi kom in efter halv 12. Levi sov äntligen då han inte velat komma till ro tidigare. Vi fick eget rum och en sjuksköterska klistrade fast en påsen på L för att samla upp det kommande kisset, han vägdes (tur som sagt att han inte är något magert barn) och tempades men han hade ingen feber. Vi fick vätskeersättning och en spruta i väntan på undersökning av dr. Jag höll i och M sprutade in ml efter ml i munnen på L. Han var ledsen och ville inte samarbeta men vi kämpade vidare. Doktorn kom och det hon kunde se var att han hade otit dvs öroninflammation. Inget som jag ens tänkt på då han inte visat några tecken på ont i öronen. Vi fick in en spruta med Kåvepenin som vi gav och sek efter kom de upp med allt annat han lyckats få i sig. Efter att ha sanerat honom och pappa var det bara att börja om och till slut kom det ngr ml kiss. Va glad man kan bli för lite kiss =)

Att jag till yrket är sjuksköterska spelar ingen roll när jag främst är mamma. När jag insåg att det var över min förmåga och ringde 1177 fick jag känna något som jag inte känt på mycket länge. Det var en stark oro och känslan som jag haft många ggr vid ångest. Men så fort vi kommit in till sjukhuset och blivit mottagna och sköterskan vi fick va varm och jätte trevlig lämnade jag oron utanför dörren. Nu var det ingen större fara med lilla L men han är det dyrbaraste vi har och när han inte är som han ska och det uppstår något som man inte rår på är det mycket skönt att det inte är svårare att få hjälp.

Nu fortsätter dagar med pyttsande för att få i honom lite näring men jag hoppas det vänder snabbt nu och jag får tillbaka min matglada unge som gapar stort och gnäller för att maten inte serveras tillräckligt snabbt.

Lev väl och ta hand om varandra.  Kram L

Många pappor att fira =)

När jag växte upp hade jag 2 pappor från det att jag var 5 år. En biologisk såklart och en bonus. Sen mina föräldrar gick skilda vägar så har jag aldrig bott med min biologiska pappa. Han har inte bott i Västerås på säkert 25 år och vi ses tyvärr bara några ggr om året. Men han finns i mitt liv och för det är jag mycket glad. Han har precis som min mamma bildat en ny familj och i och med det har jag en hel bunt med syskon. Jag fick även en xtra pappa som axlat sin roll mycket väl godkänt, även om jag som barn och ungdom kanske va lite smått bråkig. Min xtra pappa var ett år äldre än vad jag är idag när han sa ja till att vara med min mor och på köpet fick han mig och min bror och för det är jag också väldigt glad. Han har axlat sin roll mycket väl godkänt, även om jag som barn och ungdom kanske va lite smått bråkig.














Nu när jag själv har fått barn har det varit en självklarhet att Levi får växa upp med två morfar, inget snack om plastmorfar eller bonusmorfar utan två morfar rakt av. Han kan stolt berätta att han inte bara har en utan två. Eftersom det är en självklarthet att jag har två pappor trots att båda inte är av blodsband. Jag har fått extra kärlek och trygghet samt ett enormt stöd i stora beslut som jag alltid kommer vara tacksam för. Som vuxen är jag stolt över att vara välsignad med dessa två pappor

Så nu när det är farsdag får vi fira pappa M för första gången även om jag tjuvstartade förra året med barnet i magen. Vi ska även fira Ls morfar x2 och farfar. Det blir fest i flera dagar. Det är dem alla värda.

PAPPOR ÄR MYCKET BRA ATT HA HUR MÅNGA DEM ÄN ÄR =)

En stund över

Fortfarande har jag en stund för mig själv varje dag om vi är hemma. Har legat mer minus än vanligt på mitt sovkonto så då har jag tagit alla tillfällen jag fått till att sova om bara för en liten stund. Antar att lilleman vaknar vilken minut som helst för han har sovit i nästan 2 tim. Jag har hunnit städa botten våningen, hugga ved, ladda tvättmaskin nr 2 och ta en kopp te i soffan framför TVn. Jag vet att jag har det bra som har en son som gillar att sova minst 2 ggr per dag mellan 1-2tim. Och jag bara väntar på att han vilken dag som helst har blivit så stor att dessa sovbehoven minskar drastiskt. På morgonen vaknar han mellan 6 och 8 men sover igen efter 1 tim och det kommer han garanterat växa ifrån. Hur orkar man då? Det får bli ett senare problem. Nu ska jag njuta av att han sussar gott lite nu och då.

Mina hemmasydda mössor blir fler och sprider sig runt om Västerås. Jag måste ta och införskaffa mig små tygtags som kännetecknar att de är från mig. Sydde här om dagen några fler "dregglisar"men med en ny design. Levi fick en ny body av farmor med tillhörande "dregglis"som var en trekant i tricottyg som man knyter som en skarf. Jag tog fram Ms gamla t-shirtar som jag demolerat för mössor och kuddfodral. Tog t-shirt nedre kant och klippte där ifrån en trekant uppåt som jag fållade in och sydde med sicksack. T-shirtens nedre kant blev den redan färdigsydda övre delen på "dregglisen". Lägger in en bild så det är lättare att förstå. Tada!

Jag har hela tiden sagt att L inte ska klippas förens han blivit något år för jag tycker det är fint med långhåriga små pojkar. Jag vet att inte alla delar det med mig men det spelar ingen roll. Det har ju visat sig att L har fått sin fars hårväxt, dvs tjockt och mkt. Under sommaren fick han tillväxt och nu har han en frisyr. Men som alla vet så växer det där håret lite ojämt så M tog fram trimmern i helgen och trimmade L runt om hela huvudet och sparade håret på hjässan. Resultatet blev jätte bra och han kommer nog att klippas några ggr till innan det blir så pass att det är så mkt hår att det går att spara ut för då ska det sparas, så det så.

Till helgen ska jag ut på äventyr. Jag ska åka till Stockholm lördag till söndag med några väninnor och se musikalen Dirty Dancing, efter det middag och övernattning på Af Chapman. Min första natt helt själv. Ska faktiskt bli riktigt skönt och jag kommer inte ha några som helst problem att slappna av. Känns bra att inte vara den oroliga typen som måste ringa hem och kolla hur det går. Dem få ringa mig. Ska bli så kul att få göra något alldeles själv.

Ha en bra vecka och en toppen skön höst helg så hörs vi! Kram L

Konstanta förändringar

Jag hänger inte med i hur snabbt min son växer och att han nu börjar likna en liten pojke. Han sitter stadigt själv och när han sträcker på sitt lilla huvud och man tydligt ser hans hals försvinner allt som tidigare pekade på att han är bäbis. Nu är han ju faktiskt knappa sju månader men han är ju något lite större en medel så för mig känns han äldre än han är.

Han är sedan en tid en självklarhet i vårt liv och känslan är att han alltid funnits hos oss, något annat är otänkbart. Men visst finns rädslan ibland att vardagen skulle kunna förändras och att det är farligt att ta någon förgiven men det är lätt att säga för vilken förälder vill inte att ens barn skall vara för alltid. Vi har hittills haft en välmående och matglad liten kille och så ska det förbli men man får inte vara dum och tro att inget kan hända ens barn men samtidigt inget som man ska tänka på 24tim om dygnet. Det blir mer påtagligt när man får ett eget barn att man påverkas starkare nu av den olycka och misär som drabbar andra barn. Det känns i hela kroppen och man relaterar direkt till ens eget liv.

Varje dag när jag ser min son är jag så tacksam över det jag har och det jag fått. Att jag hade möjligheten att föda och ta hand om en ny människa. Det är ett så ofantligt stor uppgift och jag citerar en klok vän till familjen; Våra barn är vår glädje och vår oro. Glädjen och oron föds i och med att barnet kommer ut och läggs i ens famn. Hur är det möjligt att just vi lyckades att skapa ett nytt liv. Självklart vet alla hur det går till när ett barn skapas men ni förstår vad jag menar.

Vår lilla kille börjar sakta bli mer och mer självständig. Visst han behöver hjälp med det mesta men han klarar mer och mer för varje dag som går. Han inte längre beroende av mig för att få föda förutom att jag måste mata honom men inte med bröstet och den utfasningen gick mycket lättare än vad jag trott. Jag trodde han skulle sakna att få bröstet men det var precis som att vi båda kände att nu är det ok att sluta, vi får ändå vara nära. Vi har ytterligare besegrat en gammal vana och det är nattmålet. Visst jag har fått vakna några fler gånger för att ge honom nappen och vid något tillfälle ge honom flaska till tröst men nu räcker det med nappen och han nöjer sig med välling efter 05. Känns ytterligare som ett steg i rätt riktning.

Nu har renoveringen av våra två barnrum dragit i gång sakterligare så när det är dags för Levi att flytta till eget rum hoppas jag att det ska flyta på bra. Som det är nu somnar han i vår säng, sover natten i sin säng och kommer över till oss på morgonen.

Önskar alla en skön helg. Tänd mycket ljus och njut av den fina hösten. Kram L

Nu eller aldrig!

Jag trodde att jag skulle vara mycket duktigare på att uppdatera min blogg och skriva ofta. Nu har jag kommit till ett läge där jag måste ge det en chans eller lägga ner.

Just nu sover prinsen och då ska tiden räcka till mycket eller så lägger jag mig bara på soffan och vilar för det har jag inte svårt för. Har blivit hooked på Downton Abbey efter att lånat säsong 1 och 2 på DVD av en vän. Nu försöker jag bara komma in på någon bra gratissida för att kunna se julavsnittet.
Det är perfekt att se serier på DVD eller någon playsida då det ofta är svårt att följa något som går på TV.

För några dagar sedan byggde jag upp en liten fotostudio i vardagsrummet för att fota Levi själv med och utan kläder. Insåg när jag tittade på bilderna efteråt att det inte är helt lätt att göra detta själv utan hjälp. Först stagea honom och sedan tillbaka till kameran och få honom att titta mot kameran. Det vart lite väl sjåigt men jag ska göra om det med assistans för det är väldigt roligt och han är ett tacksamt objekt. Trots att jag fotar honom mycket själv funderar jag på att beställa tid för 6 mån fotografering.

Att hösten är här är ett faktum. Det känns i luften och syns i trädgården och det finns mycket vackert att fota så här års. Naturen är ett mäktigt under precis som människan. Jag njuter verkligen av att ha naturen utan för dörren. Självklart har jag haft med mig kameran även där.

Nu i eftermiddagen jobbade min kreativa hjärna lite extra och jag kom och tänka på min mans t-shirtar han rensat ut. Vad kan man göra med dem för att återanvända några med roliga tryck som inte är alldeles för utslitna. Några t-shirtar ska bli mjuka kuddar till Levis blivande rum och säng. Det här vart resultatet av en gammal surftröja.

Njut nu av hösten och tänd mycket ljus! Kram L

Bestående kärlek!

För 2 år sedan i dag sa jag och M ja till att leva som man och fru. Jag kommer ihåg min rädsla innan att ta ett sådant stort steg. Att lova någon evig kärlek och ge sitt liv för att dela det med någon för all framtid. Men det som då var en läskig tanke är idag en självklarhet. Jag kan inte tänka mig ett annat liv och jag skulle inte byta det mot något i hela världen. Jag tar inte M för givet för det har vi lärt oss att livet kan ta vändningar man tidigare inte trott va möjligt. Jag lever nu med glädjen att varje dag få vara den som delar mitt liv med någon som betyder allt för mig. Min bästa vän och själsfrände.

På dessa 2 år har det hänt saker i vårt liv som förändrat livet och oss för alltid. Vi har fått en gemensam kärlek som älskar oss villkorslöst och vi honom. Att se en liten kille vara en blandning av mig och M, en liten människa som vi skapat med stor längtan och kärlek är magiskt. Direkt faller man in i föräldraträsket med att aldrig få nog av sitt eget barn. Hur kunde han bli så fin är en fråga vi ställer oss ofta. Inte alls opartiska =). Att han sedan är 6 månader idag är också helt otroligt. Känslan av att tiden går snabbare har ökat i takt med min ålder och nu när jag har någon som växer så det knakar gör att tiden springer iväg. Min spontana känsla är att jag vill frysa tiden en stund och för alltid stanna hemma med vår guldklimp.

Amor Omnia Vincit/ Kärleken övervinner allt!

Nu ska jag åka och hämta hem lite indisk mat och njuta av mitt fina fång med rosor jag fått =)

Ha en underbar kväll! Kram L

Nyvälsignad!

Nu har vi låtit välsigna vår lilla Levi. Dvs att istället för att döpa sitt barn till kristendom så välsignade vi vår son så att han senare i livet får välja dopet själv när han blir stor nog att ta det beslutet.
Är man inte kristen känner man ofta inte till det alternativet. Jag och pappa M är båda barnvälsignade så för oss var det naturligt att välja det.

Vi var ute på Norra Björnö´s fritidsgård och hade en ceremoni för vår närmaste familj och släkt. Levi var toppen duktigt som under en halvtimme var lugn, iakttagande och nyfiken. Våra mammor och jag läste texter, pastor P-O (som var vår vigselförrättare) höll ett litet tal samt välsignade och Levis xtra moster sjöng två fina sånger.

Efteråt bjöds det på smörgåstårta som vi beställt och tårtor som vi, jag och M gjort alldeles själva tillsammans kvällen innan. De blev inte som planerat men ganska bra ändå i slutändan och väldigt goda.

Nu jobbar pappa M och jag är hemma själv igen och vardagen är i gång. Som vanligt har vi ganska mycket på schemat jag och lilleman och det är inte många stunder vi bara är hemma så idag och igår är unika eftersom vi bara varit hemma och slappat. Det är skönt för lilla L att få lugn och ro men dagarna blir längre här hemma och det känns som M är borta väldigt långa dagar i jämförelse med de dagar då vi är borta och gör saker, de dagarna bara försvinner.

Som vanligt passar jag på att fota min lilla modell så fort vi har chansen och han är på humör.

Idag kommer min lillasyster Tuva hit från Småland och ska stanna några dagar. De blev bestämt ganska nyligen så hon får följa med i vår vardag. I morgon mamma/barnträff på Lögarängen. Har även tänkt att passa på att måla alla stolar till vardagsrummet när jag ändå har en till som kan vara med Levi. Vardagsrummet måste vara klart senast söndag och där med basta.

Må så gott och njut av sommarens sista värme! Kramar L