När jag växte upp hade jag 2 pappor från det att jag var 5 år. En biologisk såklart och en bonus. Sen mina föräldrar gick skilda vägar så har jag aldrig bott med min biologiska pappa. Han har inte bott i Västerås på säkert 25 år och vi ses tyvärr bara några ggr om året. Men han finns i mitt liv och för det är jag mycket glad. Han har precis som min mamma bildat en ny familj och i och med det har jag en hel bunt med syskon. Jag fick även en xtra pappa som axlat sin roll mycket väl godkänt, även om jag som barn och ungdom kanske va lite smått bråkig. Min xtra pappa var ett år äldre än vad jag är idag när han sa ja till att vara med min mor och på köpet fick han mig och min bror och för det är jag också väldigt glad. Han har axlat sin roll mycket väl godkänt, även om jag som barn och ungdom kanske va lite smått bråkig.
Nu när jag själv har fått barn har det varit en självklarhet att Levi får växa upp med två morfar, inget snack om plastmorfar eller bonusmorfar utan två morfar rakt av. Han kan stolt berätta att han inte bara har en utan två. Eftersom det är en självklarthet att jag har två pappor trots att båda inte är av blodsband. Jag har fått extra kärlek och trygghet samt ett enormt stöd i stora beslut som jag alltid kommer vara tacksam för. Som vuxen är jag stolt över att vara välsignad med dessa två pappor
Så nu när det är farsdag får vi fira pappa M för första gången även om jag tjuvstartade förra året med barnet i magen. Vi ska även fira Ls morfar x2 och farfar. Det blir fest i flera dagar. Det är dem alla värda.
PAPPOR ÄR MYCKET BRA ATT HA HUR MÅNGA DEM ÄN ÄR =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar